Nä – det är nu vi bygger för framtida 20 år inom svensk fotboll…

Någon sade ”då förstör han det –det jag byggt upp under 20 år” och åsyftar självpåtaget att det skulle ha byggts något positivt inom svensk herrfotboll med såväl multikulturella influenser, spelare med olik härkomst och inte minst goda resultat – att något positivt kring det svenska landslaget skulle byggts upp under de senaste 20 åren med avseende på det som sägs ovan. Jag överlåter till läsaren av denna blogg att avgöra sanningshalten i detta – låt oss inleda med lite fakta och en tillbakablick.

Låt oss börja denna tillbakablick i september 2003 då Kim Källström var utsedd att slå en straffspark mot SanMarino i EM-kvalet inför EM 2004. Samme person som tycker att han ”byggt upp något under 20 år” stjäler dock straffen för Källström. Låt oss påminnas om att fotbollslandslag (och klubblag också för den delen) byggas av såväl sportslig kompetens som förståelsen för spelet fotboll. Spelet fotboll är en lagsport – där skall man fungera i en grupp där man skall underkasta sig taktiken som bestäms av den som är utsedd att leda laget och där summan av dessa olika ingredienser parat med hårt arbete, tydliga instruktioner bygger ett framgångsrikt lag. Då spelar det ingen roll vilken härkomst, social bakgrund, hudfärg eller politisk läggning man har. Bara man har sin roll, sin uppgift och sin egen vilja att prestera för laget framför ögonen.  Då 2003 försvarade sig den som tog straffen för Kim Källström (Kim som varit en av våra viktigaste lagspelare de senaste 20 åren) med att ”frågat Kim om det var OK”. Vid senare tillfälle, under ett tal under kvällen bads det dock om ursäkt för tilltaget och redan då inser man att för vissa kan det vara OK att töja på sanningen. Vi kommer se exempel på fler töjda sanningar längre fram i bloggen.

Tränar i Larnaca

Idag tränar landslaget i Larnaca, bara några Henkelarsson drives från den lilla flygplatsen vid saltsjön där den svenska Camp Victoria låg vid tiden då de svenska FN-soldaterna var ett synligt inslag i den cypriotiska vardagen. Vi ser ett lag i harmoni, ett lag som leds av en coach som har hela gruppens förtroende och där hela truppen är väl införstådd kring den taktik som är utmejslad för att på bästa sätt ta sig an Rumänien på imorgon kväll. Jag kommer själv att vara på plats för att se hur Janne instruerat laget kring vikten av lugn, där man vill spela med ett kort lag med bollsäkra hårt arbetande Olsson och Ekdal på innermittfältet. Ett lag där Berg skall trigga igång pressen från övriga spelare med hjälp av väl inövade triggers.  Förutom dessa tre platser och några ytterligare som på förhand är givna finns en del platser öppna. Platser som står öppna för nya spelartyper med bakgrund från flera olika kulturer och länder.  Nu med utlandsfödda spelare, något vi nästan helt saknade under tiden fram till 2016 då någon påstod sig ”byggt upp något under 20 års tid”.  Jag tror det är nu vi kommer börja bygga svensk fotboll igen – detta kommer vi göra med svenska landslaget under ledning av Janne. Låt oss påminnas av den ljuvliga sommar vi hade 2018 – en sommar där vi vältrade oss i sol, ett landslag som tog oss till en kvartsfinal mot självaste England – landet där den skönaste sporten av alla föddes någon gång på 1800-talet.  Detta är faktiskt enda tillfället som kan liknas vid känslan vi hade 1994 då vi fick det VM-brons som fortfarande får mig att tåras då jag tänker på det.  Därefter vidtog 20 års avsaknad av sportsliga framgångar. Vi hade stora stjärnor med det ville sig inte.

Låt mig påminna om följande

1998 VM i Frankrike –Sverige misslyckades med att kvalificera sig

2000 EM i Belgien/Nederländerna –Sverige sist i gruppen efter 1-2, 0-0 och 1-2

VM 2002 i Japan och Korea med ett lag bestående av vinnarskallar som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och Olof Mellberg – vi gick vidare från gruppen men sedan tog det stopp. Jag satt själv i Yokohama och såg Brasilien vinna finalen

EM 2004 i Portugal –Sverige ut mot Nederländerna i kvarten, ett tillfälle med ett lag som faktiskt hade potential att gå hela vägen om inte…..stolpen stått i vägen

VM 2006 ut i åttondelen mot Tyskland på deras hemmaplan

EM 2008 –nu med ny kapten för landslaget åkte vi ur redan i gruppspelet

VM 2010 i Sydafrika.  Samme kapten och samme coach – vårt kära landslag inte kvalificerat att delta.

EM 2012  Sverige sist i gruppspelet och ut redan innan festen började

VM 2014 var vi inte ens kvalificerade att delta i den störta fotbollsfesten någonsin –VM i Brasilien. Döm av min förvåning hade någon av TV-kanalerna skickat över dåvarande landslagscoachen att fungera som ”expert” i studion. Jag var inte ensam om att sätta den annars så -med fotboll starkt förknippade humlebaserade rusdryck -i fel strupe då han dök upp i rutan.  Flera med mig klagade och snart var han förpassad till mer undanskymda platser i den studio som belägrades under den knappa månad turneringen fortskred.

EM 2016 –ännu en fest – nu i Frankrike -där vi bara fick vara med under fördrinken. Vi lyckades återigen hamna sist i gruppen med enbart ett producerat mål –ett självmål från Irlands Cieran Clark.

Efter detta debacle bytte landslaget såväl coach som kapten. Det har påståtts att nye coachen mellan samling ett och två under hösten 2016 tänkt om och öppnat upp för fler spelare av utländsk härkomst. Ett resultat av att coachen skulle fått kritik efter första laguttagningen och därefter ”bajsat på sig” varför han sedan skulle tagit ut fler spelare med utländskt påbrå till andra samlingen. Jag förvånas av att ingen kritiskt granskat detta påstående som är om möjligt ännu mer felaktigt än att någon ”byggt upp det svenska landslaget under 20 år”. Vid första samlingen mot Nederländerna den 5e september hade vi en spelare som var född utomlands (Emir Kujovic) och en med utländskt klingande namn –dock född i Örebro – Jimmy Durmaz. Vid andra samlingen hade Kujovic inte sin plats kvar i truppen och var ersatt med Ola Toivonen.  I övrigt inga nya utländskt klingande namn. Vart tog faktakontrollen vägen här?

Låt oss nu spana in Jannes lag, låt oss lita på Jannes intuition, ledarskap och kompetens. Låt oss lita på laget, det svenska landslaget och jag är säker på att vi kan blicka tillbaka om 17 år och säga ”-titta vad som byggts upp under 20 år”

• ty första byggstenen togs ju redan för 3 år sedan då Janne tog ut sin första trupp. Som Janne säger ”en match i taget” –den första av två på imorgon kväll och minst en poäng där och vi kan börja tro på en lika varm sommar som 1994 eller 2018 -båda lika ljuvliga!