KRÖNIKA: En maktkamp utan vinnare

Det pågår just nu en maktkamp inom svensk fotboll. Där supportrarna ställs mot polisen.
En maktkamp utan vinnare. För ingen av grupperna kommer att ge vika åt den andra. 

Ni har säkerligen sett i media de senaste dagarna om kampen mellan fotbollssupportrarna och polisen. En maktkamp grupperna emellan. Efter en rad av minskade biljetter bland flera klubbar kom turen att komma till Hammarby Fotboll. Inför matchen mot Örebro i slutet på september då polisen reducerat ståplatsbiljetterna med 500 så kom ytterligare en minskning på 500 åskådare inför den kommande matchen mot Malmö FF. För ”Bajens” del var det bara att börja flytta på åskådare. Klubben hade sålt fler biljetter till sektionen än polisen nu ger tillstånd till.

Det är den norra läktarens övre del som kommer att begränsas till stormötet med Malmö FF. Exakt hur många platser som finns på den norra kortsidan övre är oklart, dock kommer de att vara 1000 platser mindre inför det allsvenska toppmötet.

Polisen har i många år försökt att komma åt de svenska fotbollssupportrarna. Maskeringsförbud, flaggförbud och nu sänkta ståplatser. Dock har inte supportrarna vikt en tum till polisen.
För, är verkligen detta ett så stort samhällsproblem? Är detta något som ordningsmakten behöver lägga ner ett sånt stort krut på? För samtidigt polisen står med armarna i kors på en fotbollsarena för att bevaka utifall någon kommer att bränna en bengal. Så spöar nån snubbe upp sin fru, en ligist tänder eld på en bil, eller några personer från ”livets hårda skola” rånar en galleria. Är detta verkligen att lägga resurserna på rätt ställe?

Klubbarna står maktlösa

Storlagen Hammarby, Djurgården, AIK, IFK Göteborg, Malmö och Helsingborg har arbetat länge med att själva ”komma till bukt med problemen”. Man har även lyckats i många fall. För några år sedan fick supportrarna själva bort de så kallade ”spontanbränningarna”, alltså när det kommer upp någon enstaka på matcherna. Till att bara använda pyroteknik vid speciella tillfällen. Just bengalerna, sången och flaggorna är det enda allsvenskan har att erbjuda i internationell klass idag. För spelet håller inte så himla bra, kan vi nog vara helt överens om.

Även fast detta hårda tag gjordes från föreningarna som stoppade våld, smällare och till stor del bengaler på våra fotbollsarenor så väljer ändå polisen att komma med detta nu. De kommer förmodligen att köra stenhårt på detta tills de får bukt på problemet som polisen själva skapat. För skulle inte ordningsmakten ha lagt sig i detta hade egentligen ingen brytt sig avsevärt. Samtidigt kommer inte supportrarna heller att ge sig. Så det finns ingen vinnare i detta krig – bara förlorare. Den största förloraren är fotbollen. Tänk dig tillbaka till 90-talet då ca 3000 personer såg IFK Göteborg besegra Halmstad på Nya Ullevi.

Det är supportrarna själva med hjälp av föreningarna i viss mån som skapat denna hype som är i fotbollsallsvenskan nu. Det är supportrarna som drar in intäkter till föreningarna genom både publik och sponsorintäkter. För det är väl inget företag som vill sponsra en klubb ingen bryr sig om? Detta genom festliga arrangemang i form av tifo, med eller utan bengaler.

Jag själv har följt fotbollsallsvenskan i lite mer än 30 år. Har sett dalande publiksiffror och matcher med över 40.000 på plats. Har sett tråkiga höstmatcher på en gräsplan i södra Sverige och sett toppderbyn på stora arenor. Jag minns så väl en artikel i Aftonbladet från tidigt 00-tal. Där stod det på löpet: ”Rio De Janeiro – Nej Söderstadion”. Där och då hyllade media alla dessa bengaler. Nu är samma bengaler inte värt pesten enligt vissa.

Det är exakt samma bengaler som gjort att allsvenskan är där den är i dag. Glöm aldrig det. 

Mer läsning

Fotbollspamparna rasar mot polisens metoder